Namnet är redan klart. Det blir Morris, den femte. Det finns liksom några fler Gula i historien och till min och tantens mycket stora glädje så har vi fått helt underbara bilder, som jag ju bara måste visa er också.

Först ut är självklart Morris I. Här tillsammana med Piptantens mamma och bilden är tagen i början av 40-talet.

Morris I igen och han är ju söt så att man kan smälla av på stubben. Liknar mig lite faktiskt.

Med Morris II blev det stor dramatik och året är 1960. Morris var bortsprungen tre månader mitt i vintern, innan Piptantens pappa hittade honom i lada utanför Grästorp. Ska vara en Gul för att hitta på såna äventyr! Fast å andra sidan, mat hittar vi alltid.

Morris II, 1961-62, när han har hämtat sig från rymmaräventyret. Här tillsammans med Piptanten själv.

Morris I och II kom från Röstånga i Skåne.

Morris III, Lassielands Starlight, 1970-1984. Nu har dom visst uppfunnit färgkameran också.

Jag hoppas det dyker upp en bild på Morris IV också och självklart ser vi fram mot att få presentera Morris V, men han är ju liksom inte född ännu.

Jag tycker att det är väldigt väldigt kul att jag får låna bilderna till Hallonkvist.

Eder Hallonkvist anno 2012

Men i längden blev den rätt jobbig. Så det var bara att säga till den. Fick god hjälp från Jonsson som sände onda ögat på håll. Han visade sig vara en mycket smart grabb och fattade galoppen direkt.

Har också fått härliga besked från Linkan. Där äter de Frolic så att de nästan storknar! Och bara för att jag ska kunna få min väska. Det är polarna det <3

Själv slog jag rekord i antalet diskningar i rad. Gungan stod liksom bakom slalomen och jag skojade till det och gick in rätt men fortsatte sedan rakt fram och upp på gungan. Ni skulle ha sett tantens min. De smarta utan humor såg inte ens den möjligheten.

Har förresten nåtts av ett illavarslande rykte. Bökis ska på släktträff. Fatta hur många det kan bli! Hela Uppland är ju fullt.

Men jag tror att det kommer några fler Gula och så hoppas jag verkligen att Bettan kommer. Tänker absolut ta med mig hundkojan. Då kan vi dra oss tillbaka dit och käka ben när det blir för illa. Jag menar. Hur många trefärgade behöver världen …

För andra året i rad så fick Jonsson “Tootsis Vandringspris”.

Jag börjar så smått fatta att den är en legend. Hon hade tydligen bucklan 2003-2005, sedan var det ett glapp till förra året när Jonsson tog hem den till oss igen.

Jag börjar också så smått fatta varför tanten är lite extra svag för mig.

Hade nog gissat att Jonsson kanske skulle bli årets agilityhund. Men det blev Rudeln! Mycket skoj.

Jag blev alldeles glad och sprallig i hela kroppen.

Sedan vet jag inte om jag är dissad på något sätt efter förra veckans sjukhusvistelse. I söndags fick Jonsson tävla agility, men inte jag.

I måndags fick Bökis träna agility, men inte jag.

Men igår fick jag faktiskt träna freestyle. Och jag fick göra flest pass. Jag var helt busig och tanten och tjohannatanten bara skrattade åt mig.

De påstår att de har en plan. Men jag har en annan.

På det här stället har dom dessutom stoppat in maten i en mojäng. Men jag håller på att få till snitsen. Äter visserligen fortfarande dietmat, men det kommer inte ut överdrivet många så jag lär nog klara mig.

Nu har de fått för mycket fritid och funderar på att skaffa en Gul. Vi gjorde så klart vågen och stort bifall. Vi har delat ut lite länkar, så om det kommer en valpförfrågan från några trevliga med för mycket tid och som dessutom har haft Gula förut, så är det grönt liksom.

Det klagas ju på att jag är för glupsk. Men när jag äter min medicin helt självmant och med god aptit, då gnälls det minsann inte.

I övrigt kan jag meddela att jag känner mig som vanligt och att det är något alldeles speciellt att få burra ner sig i ett gosigt duntäcke. Sovit mycket gott i natt.

Och just nu ägnar jag mig åt att ta igen lite förlorad sofftid med tanten.

Diagnosen lyder: Stöld

En del kommer ut ur garderoben men jag gjorde tvärtom. Och ni kan inte ana vad folk har i garderoberna. Men mitt heta tips är.

- Om du hamnar i en situation där du helt plötsligt kan äta hur mycket du vill. Gör det inte! Konsekvenserna kan bli förödande.

Dom hade aldrig sett en sån liten hund göra så stora högar. Som en av syrrorna sa “det borde inte vara möjligt”. Men det kan ju vara bra att veta. Tröttnar jag på freestylen så kan jag ju alltid höra med elverket om de behöver hjälp med kabeldragningen.

Har haft det helt okej, men jag måste säga att det var väldigt skönt när tanten hämtade mig och jag fick gå hem.

Men jag tror det var på vippen att en av syrrorna kidnappade mig. Det måste ha varit hon som kom sättande varje gång jag ropade. Tur att man är bra på shejping. Jag spelade upp hela registret av “liten, gullig, snäll och ensam hund behöver sitta i knät”.

Resultatet av det blev att hon pratade med tanten och nu ska hon skaffa en Gul. Man är en vandrande reklampelare helt enkelt.

Det var väldigt härligt att komma hem till korgen. Och det känns skönt att ha varit lite saknad. Var också väldigt gott med all omtanke i bloggen och på fejjan. Sånt värmer <3

Som synes så har jag inte gjort så mycket idag och tom Jonsson lånade ut sin favvoplats till mig. Det kostar på att bli tittad i magen, få kontrast och bli röntgad både fram- och baklänges.

Nu får jag mat stup i kvarten och imorgon ska jag få gå på lite promenad. Gött mos, helt enkelt.

Eder
Hallonkvist