Om du funderar på vad jag gör så har jag äntligen fått Tanten att fatta att jag behöver en plats på fejjan. Du hittar mig här:
https://www.facebook.com/Hallonkvist-540315339457563/timeline/
Som jag sa till henne, man måste ju hänge med i utvecklingen!
Ja, här må ni tro att det inte har varit en lugn stund. Precis när Bökis snitt har läkt ihop och vi har fått börja gå långpromenader och träna lite igen. Då inträffar den stora katastrofen. Och jag undrar vad det är som gör att Bökis alltid ska ställa till det så.
Jag ska bespara er från läskiga bilder, men ni ska få se en. Bökis fick en tuttinflation eller vad dom kallade det. Först var det bara jättestort och jättehårt och hon hade över 40 graders feber i två dygn. Sedan blev det en lite reva i huden, sedan hålet som ni ser. Och sedan sprack hela skiten och hela tutten höll på att trilla av. Alltså tanten är rätt cool och rätt härdad vid att vi hittar på saker. Men nu blev hon lite skärrad. For så klart iväg med ilfart till Doktorn.
Och hem kom hon med värsta zickzacksömmen, typ längs hela magen och två tuttar rök. Men det tycker jag inte gör något – den donnan ska inte ha mer barn tycker jag. Eller som veterinären sa:
– Öh. Jag tycker inte att uppfödning verkar vara din paradgren. Jag är böjd att hålla med.
Blev strut på. Hos doktorn föreslog dom något nytt påfund, som typ ”den lilla svarta” eller en badring. Nopp, sa tanten. Här ska inte chansas. Det blir en hederlig tratt. En katastrof räcker! Kanske var lika bra det.
Men nu har vi minst 10 dagars helvete. Hon går på morfin! Tänk er kombinationen Bökis + Morfin + Tratt! Herre Jätte Djävlar, säger jag bara. Det är totalt livsfarligt. Hon skickar iväg mig och Lilla Håret som bowlingkäglor. Jonsson går omvägar och häromdagen skrämde hon slag på en golden. Bökis fattade så klart inte varför och gick efter för att smickra in sig. Gjorde ju saken bättre typ.
Nu kan man ju tro att läget blev lugnt när hon blev lagad igen. Men icke. Hon får inte vara med småbökarna och tur är väl det. Tänk er ett gäng minibök på morfin liksom. Tanten har den lätta biten. Fixar käket. Vem tror ni har fått det tuffaste jobbet.
Jag får liksom rycka in och snacka lite vett med dom. Och man ska inte försöka att äta på mig.
Faktiskt så verkar dom rätt smarta och dom begrep snabbt att man ska ha respekt för dom äldre. Och det är väl lika bra att jag får tvåla till dom direkt. Min magkänsla och min kännedom om tanten säger mig att det här inte kommer att sluta väl. Ger mig sjutton på att vi ska ha en sån här huligan. Har också hört något snurr om att dom flesta av dom blir kvar på nära håll. Ibland tror jag att dom har otur när dom tänker. Men tanten är glad som en lärka.
Förresten tro inte att jag inte har sett att ni tycker att jag är gullig när jag är arg så jag håller på att smälla av. Kan meddela att små grytor också har vassa tänder.
Nu har vi i alla fall dragit ut på landet, en vecka försenade, och småglina har börjat äta ute. Fint ska det vara minsann. Men det betyder också att vi andra får mer grönt mellan tårna.
Idag köpte tanten nya leksaker och ben. Gummigrejerna fick dom behålla. Benen har jag och Jonsson snott och grävt ner.
Fridens Kvisten
Vetenskapen har redan testat att klona, och då blev resultatet ett Dollyfår. Nu verkar det som Tanten lyckats duplicera SEX Bökbävrar. Milde himmel, säger jag bara.
Började ju med en mindre katastrof och ilfart till BB för utmontring. Bökis var rätt slut efteråt, så hon orkade inte pyssla med dom.
Tanten fick ta kiss- och bajsjouren första natten. Trots att jag stod utanför och drillade som en bofink och sa att jag var helt redo att rycka in och bokstavligen fixa skiten – så fick jag snällt stanna bakom lås och bom.
Och hur tror ni Tanten klarade det. Inte typ. Det blev kolik, gap, skrik och vild panik. Och värst var GNÄLL-Spiken. Så nu vet ni varför han heter det. Och djävlar vilken decibel det var i den lilla pipan.
Trots att vi är portförbjuda allihop, så har jag kollat läget. Tycker nog att dom ser lite undernärda ut, om ni frågar mig. Och gissa om jag är trött på att sova på golvet, och gissa om jag saknar sängen.
Så måste jag säga att jag tycker att Bökis tar det hela lite lätt. Man ska ligga i lådan, inte bredvid.
Sen lägger hon ut såna här bilder klockan 07.00 och skriver harmoniska och puttinuttiga bildtexter. Då har vi varit klarvakna sedan 04.
Så här ser den verkliga idyllen ut. Och fatta att det här bara är början.
Och fatta att det verkar som om Tanten går i land med kopierande. Göta Petter.
Eder Hallonkvist
Nu börjar jag ana en uggla eller två i mossan. Det här börjar kännas för bra på något sätt.
Foto: M. Wearn
Jag får typ göra massor av demo och får hur mycket gottisar som helst.
Det är lugnt och fridsamt på promenaderna.
Bara jag och lilla håret. Precis lagom om ni frågar mig.
Och idag har jag varit med på A1 och kollat så att dom får ordning på allt.
Och en del vet precis var det pillas som goast. Skönt med folk som förstår sig på liksom.
Men jag har som sagt en svag aning om att det här är lite för bra på något sätt.
Alltså jag är rätt van vid Tantens alla påhitt, men nu är jag allvarligt oroad. På riktigt. Nu verkar det ha slagit slint totalt. Hon och Bökis håller på att göra fler Bökbävrar. Alltså fatta vad det innebär för mig och resten av världen.
Jag menar kolla hur hon betedde sig när Bökis var liten och nu ska det bli ett helt gäng.
Och jag tror att dom blir minst lika bökiga som Bökis var.
Hade tillräckligt körigt med att få ordning på en, vetåsjutton om jag klarar ett helt gäng.
Sen kommer jag ju ihåg hur det gick när Anton skulle flytta blev inget med det. Men å andra sidan så gjorde det ju inget att han stannade. Han är ju både söt, snäll och Gul. Och min.
Nu hoppas jag verkligen att Tanten lyckas lura många om Bökis förträfflighet och att många känner att dom inte kan leva utan en egen Bökbäver samt att lugnet åter lägrar sig hos oss fram mot sommaren. Men om hon tänker behålla alla här och göra en Bökfarm av alltihop, då ska jag be att få taga min Mats ur skolan.
Fridens – än så länge – liljor
Kvisten
Nu ska jag visa hur jag brukar se till att det blir mysigt i sängen på kvällen.
Först gäller det att hitta något bra, mysigt och passande.
Det kan vara ett rätt hårt jobb att få upp dom.
Så där, nu blev det bra.
Och kom ihåg att det är viktigt att variera sig.
Och så brukar jag se till att sno tantens vantar. Hon får väl se till att hålla reda på dom.
Nu ska jag ta upp det där med mat, eller rättare sagt bristen på dito.
Dom vräker liksom i sig – i tid – och otid.
Hallå! Kan det vara tydligare än så här!
Eller så här!
Eller så här!
Ibland kan jag ha tur och lyckas hitta någon liten smula.
Men för det mesta kammar jag noll.
Fatta att det är ett hårt liv och att det går åt massor av tid för att vila upp sig.
Igår hade vi kursavslutning på årets sista kurs. Blev en extra bra kväll för mig eftersom det bara var jag som demade. Dema lika med mat till bara mig! Här övervakar jag inlärandet av konsten ”rulla runt”. Blir nog bra när det blir klart.
Foto: ML
Och vad ger ni mig för det här? Typ som en bulldozer klev den bara över mig. Tur att man är snäll liksom.
Foto: A. Karlsson
Annars har Bökis och Lilla Håret varit ända till Tyskalandet. Säger som med rullandet, blir nog bra när det blir klart. Jag och Jonsson var kvar hemma och vi hade det väldigt mysigt. Finns ju roligare saker än att åka bil i 300 mil.
Jag har tävlat förresten. Var väldigt skojigt och jag drämde till med tre nollor av tre möjliga försök. Man är ju stadig som en klippa liksom!
Har till och med resulterat i att jag har fått träna lite. Hyfens skojigt.
På förmiddagen la tanten ut en gullig bildserie på lilla håret och mig. Och sedan trodde väl alla att vi sussade gott hela förmiddagen.
Och det gjorde vi. I tre minuter. Sedan kom Bökis. Eftersom hon inte frågar och eftersom man inte vill bli platt. Ja, ni fattar.
Och när vi funderade på plan B, så tar tanten fram den här tortyrmaskinen. Var ju bara att fetglömma den förmiddagsluren.
Foto: J. Lehman
Sedan åker dom här tre och tränar.
Alltså. Jag har tagit bort en tand. Inte amputerat huvudet.
Foto: BS.
Igår var tanten och hälsade på i bäverlandet. I övrigt tänker jag inte kommentera det här vansinnet.
Bökis ville ta med en minibäver hem. Men tack och lov så stannade det vid en önskning.
Foto: HK.
Som tur var så slapp vi andra att följa med och vi ägnade dagen åt promenader och knämys. Fantastiskt härligt.
Och så måste jag avslöja en livsmedelsskandal. Bökbävrarna har fått ett eget korvmärke. Öh, liksom. Men nu går dom väl verkligen till överdrift i alla fall.
Tror banne mig det är dags att registrera varumärket – Kvistens Charkuteri.
Ja, ibland är det bara att lyfta på hatten för tanten. Hon fattar blixtsnabbt när vi inte mår bra.
Nu råkade jag krascha en tand. Och som någon klok sa:
– Det gör så ont så man vill skjuta sig i foten bara för att få något annat att tänka på.
Kan inte annat än att hålla med. Skulle till och vilja påstå att man vill ta två.
Hur som, så blev det sjukan för mig idag. Helt okej för dom är rätt schyssta därinne. Och nu är tandskrället borta och jag är ihopsatt. Och så är jag lite hög. Inte så tokigt det heller. Party party liksom.
Och som ni ser så är jag hemma igen.
Var så hungrig så det skrek i magen. Och tänk det hade tanten också tänkt på och hämtat hem en säck.
Och hur gott var det inte. Och inga problem att tugga.
Dock tycker jag att det var lite väl snålt tilltaget, så jag försökte att förse mig med mer.
När dom andra skulle på tur så bestämde jag mig för att dom fick klara sig utan mig idag.
Och så ett litet tips. Om ni promt ska äta kattskit, se då till att den är utan sten.
Fridens liljor
Kvisten
Foto: M. Johansson.
Antar att det knappast kan ha undgått någon att den där tedrickande engelsmannen har varit här. I vårt hus har det inte funnits en chans att missa det. Tanten & co har varit helt tossiga i flera veckor. Men herre Gud, det är väl inte Gud på riktig eller.
Foto: M. Johansson.
Men jag måste säga att det började riktig illa för min del. Den första dagen var det bara lilla håret och Bökis som gällde. Vi har visserligen fått en sprillans ny bur, men spelar ingen roll. Booooring att sitta i den en hel dag.
Foto: J. Lehman.
Men eftersom jag vet vilket dåligt minne tanten har så koncentrerade jag mig det värsta jag kunde. Vem vill missa något som Guden säger. Men kolla fånhundarna. Dom bara sov. Inte mycket ansvarskänsla där inte.
Foto: M. Johansson.
Här får tanten hjälp med hur hon ska göra för att lilla håret ska visa sig från sin allra bästa sida. Han är allt en bra söt liten gosse.
Foto: M. Johansson.
Och Bökis filade på positioner. Lättroad typ det där.
Foto: J. Lehman.
Så övade dom på sina egna rörelser och här utför tanten fäktning med apa. Och till den här låten. Kan ju säga att Guden skakade på huvudet, tror han sa något om att det inte såg riktigt klokt ut.
Foto: J. Lehman.
Och när vi ändå är inne på temat. Här vänder hon sig mot oss och utbrister sprudlande, ”Såg ni, jag gör precis likadant!” Tack Terriertanten för att du är alert och hjälper oss att ta ner tanten på jorden. Jättelika, visst …
Foto: M. Johansson.
Så blev det äntligen söndag! Och nu visade det sig att övningarna var för svåra för lilla håret och ja, ni fattar resten.
Foto: J. Lehman.
Men what the fuck?! Vad är de här för skit! ”Jag har kommit på en sån himla bra ide'”, sa Guden. Jaha, och poängen är? Vem vill se ut som en djävla inlindad kassler. Även Gudar verkar ha otur när dom tänker ibland.
Foto: J. Lehman.
Och ja, jag vet att tanten har haft häst och ja, jag vet att jag heter Shetland. Men jag är för faen ingen ponny för det. Utan jämförelse så var det här det knäppaste på hela helgen. 
Foto: M. Johansson.
Och då var det inte slut med galenskaperna. Här är uppdraget ”scream the theme”. Här skulle dom andra gissa musiken utan musik så att säga. Kan ni se vad tanten skriker? Det kunde inte jag.
Foto: M. Johansson.
Alltså, hur mycket av mina karameller smäller hon i sig egentligen.
Foto: NWT, Mikael Lindblom.
Så till helgens stora räddning. Blaskan kom. Och vem är mer proffs på att titta in i kameran, anlägga sötaste minen och sätta den exakta vinkeln på öronen. Kom igen Tyra Banks här har du ett fullfjädrat smizeproffs. Och vad tycker ni om vår fina nya hall. Visst är den toppen. Tror att jag kan vänja mig vid att häcka där.
