Om du funderar på vad jag gör så har jag äntligen fått Tanten att fatta att jag behöver en plats på fejjan. Du hittar mig här:
https://www.facebook.com/Hallonkvist-540315339457563/timeline/
Som jag sa till henne, man måste ju hänge med i utvecklingen!
Ja, här må ni tro att det inte har varit en lugn stund. Precis när Bökis snitt har läkt ihop och vi har fått börja gå långpromenader och träna lite igen. Då inträffar den stora katastrofen. Och jag undrar vad det är som gör att Bökis alltid ska ställa till det så.
Jag ska bespara er från läskiga bilder, men ni ska få se en. Bökis fick en tuttinflation eller vad dom kallade det. Först var det bara jättestort och jättehårt och hon hade över 40 graders feber i två dygn. Sedan blev det en lite reva i huden, sedan hålet som ni ser. Och sedan sprack hela skiten och hela tutten höll på att trilla av. Alltså tanten är rätt cool och rätt härdad vid att vi hittar på saker. Men nu blev hon lite skärrad. For så klart iväg med ilfart till Doktorn.
Och hem kom hon med värsta zickzacksömmen, typ längs hela magen och två tuttar rök. Men det tycker jag inte gör något – den donnan ska inte ha mer barn tycker jag. Eller som veterinären sa:
– Öh. Jag tycker inte att uppfödning verkar vara din paradgren. Jag är böjd att hålla med.
Blev strut på. Hos doktorn föreslog dom något nytt påfund, som typ ”den lilla svarta” eller en badring. Nopp, sa tanten. Här ska inte chansas. Det blir en hederlig tratt. En katastrof räcker! Kanske var lika bra det.
Men nu har vi minst 10 dagars helvete. Hon går på morfin! Tänk er kombinationen Bökis + Morfin + Tratt! Herre Jätte Djävlar, säger jag bara. Det är totalt livsfarligt. Hon skickar iväg mig och Lilla Håret som bowlingkäglor. Jonsson går omvägar och häromdagen skrämde hon slag på en golden. Bökis fattade så klart inte varför och gick efter för att smickra in sig. Gjorde ju saken bättre typ.
Nu kan man ju tro att läget blev lugnt när hon blev lagad igen. Men icke. Hon får inte vara med småbökarna och tur är väl det. Tänk er ett gäng minibök på morfin liksom. Tanten har den lätta biten. Fixar käket. Vem tror ni har fått det tuffaste jobbet.
Jag får liksom rycka in och snacka lite vett med dom. Och man ska inte försöka att äta på mig.
Faktiskt så verkar dom rätt smarta och dom begrep snabbt att man ska ha respekt för dom äldre. Och det är väl lika bra att jag får tvåla till dom direkt. Min magkänsla och min kännedom om tanten säger mig att det här inte kommer att sluta väl. Ger mig sjutton på att vi ska ha en sån här huligan. Har också hört något snurr om att dom flesta av dom blir kvar på nära håll. Ibland tror jag att dom har otur när dom tänker. Men tanten är glad som en lärka.
Förresten tro inte att jag inte har sett att ni tycker att jag är gullig när jag är arg så jag håller på att smälla av. Kan meddela att små grytor också har vassa tänder.
Nu har vi i alla fall dragit ut på landet, en vecka försenade, och småglina har börjat äta ute. Fint ska det vara minsann. Men det betyder också att vi andra får mer grönt mellan tårna.
Idag köpte tanten nya leksaker och ben. Gummigrejerna fick dom behålla. Benen har jag och Jonsson snott och grävt ner.
Fridens Kvisten
Vetenskapen har redan testat att klona, och då blev resultatet ett Dollyfår. Nu verkar det som Tanten lyckats duplicera SEX Bökbävrar. Milde himmel, säger jag bara.
Började ju med en mindre katastrof och ilfart till BB för utmontring. Bökis var rätt slut efteråt, så hon orkade inte pyssla med dom.
Tanten fick ta kiss- och bajsjouren första natten. Trots att jag stod utanför och drillade som en bofink och sa att jag var helt redo att rycka in och bokstavligen fixa skiten – så fick jag snällt stanna bakom lås och bom.
Och hur tror ni Tanten klarade det. Inte typ. Det blev kolik, gap, skrik och vild panik. Och värst var GNÄLL-Spiken. Så nu vet ni varför han heter det. Och djävlar vilken decibel det var i den lilla pipan.
Trots att vi är portförbjuda allihop, så har jag kollat läget. Tycker nog att dom ser lite undernärda ut, om ni frågar mig. Och gissa om jag är trött på att sova på golvet, och gissa om jag saknar sängen.
Så måste jag säga att jag tycker att Bökis tar det hela lite lätt. Man ska ligga i lådan, inte bredvid.
Sen lägger hon ut såna här bilder klockan 07.00 och skriver harmoniska och puttinuttiga bildtexter. Då har vi varit klarvakna sedan 04.
Så här ser den verkliga idyllen ut. Och fatta att det här bara är början.
Och fatta att det verkar som om Tanten går i land med kopierande. Göta Petter.
Eder Hallonkvist
Nu börjar jag ana en uggla eller två i mossan. Det här börjar kännas för bra på något sätt.
Foto: M. Wearn
Jag får typ göra massor av demo och får hur mycket gottisar som helst.
Det är lugnt och fridsamt på promenaderna.
Bara jag och lilla håret. Precis lagom om ni frågar mig.
Och idag har jag varit med på A1 och kollat så att dom får ordning på allt.
Och en del vet precis var det pillas som goast. Skönt med folk som förstår sig på liksom.
Men jag har som sagt en svag aning om att det här är lite för bra på något sätt.
Alltså jag är rätt van vid Tantens alla påhitt, men nu är jag allvarligt oroad. På riktigt. Nu verkar det ha slagit slint totalt. Hon och Bökis håller på att göra fler Bökbävrar. Alltså fatta vad det innebär för mig och resten av världen.
Jag menar kolla hur hon betedde sig när Bökis var liten och nu ska det bli ett helt gäng.
Och jag tror att dom blir minst lika bökiga som Bökis var.
Hade tillräckligt körigt med att få ordning på en, vetåsjutton om jag klarar ett helt gäng.
Sen kommer jag ju ihåg hur det gick när Anton skulle flytta blev inget med det. Men å andra sidan så gjorde det ju inget att han stannade. Han är ju både söt, snäll och Gul. Och min.
Nu hoppas jag verkligen att Tanten lyckas lura många om Bökis förträfflighet och att många känner att dom inte kan leva utan en egen Bökbäver samt att lugnet åter lägrar sig hos oss fram mot sommaren. Men om hon tänker behålla alla här och göra en Bökfarm av alltihop, då ska jag be att få taga min Mats ur skolan.
Fridens – än så länge – liljor
Kvisten
Nu ska jag visa hur jag brukar se till att det blir mysigt i sängen på kvällen.
Först gäller det att hitta något bra, mysigt och passande.
Det kan vara ett rätt hårt jobb att få upp dom.
Så där, nu blev det bra.
Och kom ihåg att det är viktigt att variera sig.
Och så brukar jag se till att sno tantens vantar. Hon får väl se till att hålla reda på dom.
Nu ska jag ta upp det där med mat, eller rättare sagt bristen på dito.
Dom vräker liksom i sig – i tid – och otid.
Hallå! Kan det vara tydligare än så här!
Eller så här!
Eller så här!
Ibland kan jag ha tur och lyckas hitta någon liten smula.
Men för det mesta kammar jag noll.
Fatta att det är ett hårt liv och att det går åt massor av tid för att vila upp sig.
Igår hade vi kursavslutning på årets sista kurs. Blev en extra bra kväll för mig eftersom det bara var jag som demade. Dema lika med mat till bara mig! Här övervakar jag inlärandet av konsten ”rulla runt”. Blir nog bra när det blir klart.
Foto: ML
Och vad ger ni mig för det här? Typ som en bulldozer klev den bara över mig. Tur att man är snäll liksom.
Foto: A. Karlsson
Annars har Bökis och Lilla Håret varit ända till Tyskalandet. Säger som med rullandet, blir nog bra när det blir klart. Jag och Jonsson var kvar hemma och vi hade det väldigt mysigt. Finns ju roligare saker än att åka bil i 300 mil.
Jag har tävlat förresten. Var väldigt skojigt och jag drämde till med tre nollor av tre möjliga försök. Man är ju stadig som en klippa liksom!
Har till och med resulterat i att jag har fått träna lite. Hyfens skojigt.
