Alltså jag är rätt van vid Tantens alla påhitt, men nu är jag allvarligt oroad. På riktigt. Nu verkar det ha slagit slint totalt. Hon och Bökis håller på att göra fler Bökbävrar. Alltså fatta vad det innebär för mig och resten av världen.
Jag menar kolla hur hon betedde sig när Bökis var liten och nu ska det bli ett helt gäng.
Och jag tror att dom blir minst lika bökiga som Bökis var.
Hade tillräckligt körigt med att få ordning på en, vetåsjutton om jag klarar ett helt gäng.
Sen kommer jag ju ihåg hur det gick när Anton skulle flytta blev inget med det. Men å andra sidan så gjorde det ju inget att han stannade. Han är ju både söt, snäll och Gul. Och min.
Nu hoppas jag verkligen att Tanten lyckas lura många om Bökis förträfflighet och att många känner att dom inte kan leva utan en egen Bökbäver samt att lugnet åter lägrar sig hos oss fram mot sommaren. Men om hon tänker behålla alla här och göra en Bökfarm av alltihop, då ska jag be att få taga min Mats ur skolan.
Fridens – än så länge – liljor
Kvisten
Blogg Hallonkvist 
Det blir ett slit och släp, var så säker. Vi har ju nyss haft småttingar här och det har varit livat värre, kan jag lova. Mycket jobb med att lära dom livets allvar, ja du vet ju själv. Dina bilder talar sitt tydliga språk. T.ex. hur vissa får lida under det att småbök försöker slita av dem öronen och så vidare i oändlighet. Samtidigt får man erkänna att de små liven är gulliga och rara. Ibland. När de sover… Fast – nu har vi ingen liten att stöka med. Det är faktiskt lite väl lugnt och stillsamt här om sanningen ska fram.
Skrivet av Meya på uppdrag av hela Nipornas-gänget.